Jag är en enkel, okomplicerad människa. Nästan. Nära ialla fall. Jag säger vad jag tycker och tänker. Utan att tänka. Jag har svårt att ljuga, håller mig till sanningen. I vissa fall. Mig själv och mitt liv är det inga problem med att ljuga om. Det tillhör mig, mitt förflutna och min framtid. DEM jag vill dela den med, har delat den med och kommer att dela den med. Varför skada andra med sin historia när det kan slippas. Onödigt. Klarar mig bra utan medlidande. Det är konsekvenserna som blir komplicerade. Svåra och jobbiga. Valen man ständigt gör om och om igen. Samma jävla idiotiska val. Gång på gång får man samma svar. Ändå går det inte in i ens tröga hjärna.
Men så lång tänker vi inte. Vi tänker efter istället för före.